Det som jag trott var följder av trög mage för att jag slutade äta gluten visade sig vara malignt ändtarmscancer. Jag är RÄDD!  Nu är hela proceduren igång-läkarbesök, kuratorsamtal, inplanerad strålbehandling och operation…

Jag bearbetar så gott jag kan att jag faktiskt har en dödlig sjukdom MEN jag ska bli frisk..

heja mej

Nu närmar sig julen med stormsteg, fast det inte känns speciellt juligt. Trots pynt, lussekattsbak, adventskalender, avslutningar på alla Mollies aktiviteter och Jona Lewis julsång ”Stop the cavalry” infinner sig inte den rätta känslan riktigt.Men, men den kanske kommer….

Det går låång tid mellan mina inlägg, men jag kan inte bättre än så här. Nu är augusti månad halvgången, skolorna har startat efter semestern. Jag har börjat nytt arbete i januari, så numera kan jag titulera mig Montessoripedagog. Jag arbetar på en småbarnsavdelning (1-3 år) och trivs fantastiskt bra. Tänk, jag som mådde så dåligt för 2,5 år sedan har tagit mig hela vägen tillbaka igen. Nåja, jag arbetar visserligen 77%, kände att det räckte för mig, men jag orkar, trivs och älskar det. När allt var som jobbigast med mamma på sjukhus, sonen sjuk, själv arbetade jag i stort sett dygnet runt ja då var det ingen (allra minst jag själv) som trodde jag skulle återhämta mig när jag föll rakt ner i världens deprission och utmattning. Men jag gjorde det! Mamma gick bort i december 2012, och hur hemskt det än kan låta var det en befrielse för henne och oss då hon led så fruktansvärt i slutet. Sonen blev friskförklarad för 1,5 år sedan och allt kändes mycket lättare. Jag sa upp mig, fick ett nytt arbete och sedan har det bara gått framåt. På semestern var vi en vecka på  Mallorca. Helt underbart! på återseende

Nytt år, nytt arbete och nya förväntningar! Dessutom kom våren tidigt i år. Fast det bara är den 1 april så blommar både forsythia, krokus och körsbärsträd för fullt. Den senaste veckan har jag kunnat sitta ute i trädgården och sola på eftermiddagarna.

Då börjar 2013 lida mot sitt slut, och en dag återstår.. Summeringen av det gångna året är att allt bara blivit bättre och bättre…hoppas att kommande år går på samma håll. Nytt år, nya utmaningar och nya förväntningar!

Soffhäng så här dagen före nyårsafton- eller heter det lillenyår här i Skåne kanske?

Äntligen kom systersonen och hälsade på från Stockholm-. Det är han som är min klippa när det gäller datakunskaper. Och det är alltid lika mysigt att träffa honom

Äntligen! jag börjar kunna skratta och bli glad igen. Efter en tung (och jag menar (TUNG)period i mitt liv som jag inte trodde man skulle behöva gå igenom har det äntligen börjat vända. Min familj påpekar hur de ser en förvandling till det positiva och jag märker själv att jag uppskattar det jag har, och vilken fin och underbar familj jag har. Jag har sållat bland s.k vänner, börjat lära mig vad som är viktigt i livet och framförallt: Jag har börjat se ljusare på framtiden:-) Så alla ni där ute som också har det tufft: Det blir bättre, men lär er att säga nej, och prioritera RÄTT saker!

Här har vi då mina underbara hundsöner Bengtsson och Snelvis. Bengtsson är väl sådär imponerad av Snelvis buserier, men emellanåt hänger han med och då går det undan kan ni tro!

Att titta hur den lilla valpen ”fostras” av den vuxna hunden är jätteintressant. Att sedan Snelvis redan är rumsren är ju bara bonus!