Februari – vårkänslor

Februari är min favoritmånad. Tulpaner i vaser, längre dagar och solsken- man blir glad. Men framförallt jag börjar må bättre och bättre. Jag har accpeterat att stressnivån är lika med noll, liksom minnet. Det som inter skrivs upp finns inte. Men jag, mina barn, min gubbe och min hund(snart hundar) har hälsan. Vi lever… ja jag har skaffat en kompis till Bengtsson. En liten blandis till som heter Snelvis. När jag mådde som sämst sa min läkare till mej att göra något jag tycker är roligt och blir glad av. Jag har letat länge, men det fanns där hela tiden: Mina barn och min hund. Min underbara gubbe! så nära och ändå så långt bort. Vad är pengar, villa, resor ja allt det materiella jämfört med det? INGET! så det känns lite som jag har sett ljuset…

Vad händer??

Efter att en längre tid levt i någon slags bubbla, börjar jag sakta men säkert återhämta mig. Jag lyssnade inte riktigt på min kropps varningsignaler, glömska, fumlighet, snubblingar och yrsel utan körde på i 190 km/timmen som vanligt. OCH DÅ! PANG! kontrollfreaket i mig tappade kontrollen, luften gick ur mig. Det som jag länge trodde var en påhittad diagnos för lata människor hände mej! Utmattning, depression och ångest!JAG ???jag önskar inte min värsta ovän att hamna i denna situation där man inte kan styra över sina känslor (jag grät i typ 3 veckor, för allt), jag orkade inte ens duscha den första tiden! jag gick upp för att gå och lägga mig igen. Mina älskade barn kunde jag inte ta till mej, det kändes som jag var utanför mig själv. Nu har det gått drygt 8 veckor och jag känner att jag har kommit ur det djupaste av denna ”svacka”, men ännu har jag problem med affärer, jag sover middag 1-2 timmar varje dag, jag blir stressad av att t ex telefonen ringer 2 ggr på rad. Starkt ljus är en plåga, liksom höga ljud eller många som pratar. Vad händer???detta känns inte som jag alls….

Underbar höstkväll

Ikväll har 10 ungar i ålder 4-10 år lekt ute på gatan. Blir alldeles nostalgisk och kom att tänka på när man cyklade runt i Åkarp och lekte ”larmet går”, röda/vita rosen och indian och cowboys. Mange, Knuda, Zacka, Ville och allt vad ni hette: F-n vad kul vi hade! hoppas bara att barnen här ute också kan sitta och titta tillbaks på den gångna kvällen som jag har fått göra med ett fånigt leende på läpparna.

idag är jag i mitt esse…..

Det känns som jag är i kreativ blomning. Jag bara skriver och skriver. Grannarnas hus är till salu och det är öppen visning i morgon. Till vår stora sorg…. man har haft något tillsammans i 10 år, de är världens  bästa grannar, dottern är förtvivlad och jag känner någon sorts sorg som inte går att beskriva med ord…. samtidigt får man en anledning att åka till ostkusten och hälsa på… vi gillar er Johan och Pernilla med barn:-)